Vi lämnade Sundsvall på onsdag morgon för att köra norrut. Målet var Kiruna, men det skulle visa sig bli längre. Strax före polcirkeln fanns det en älgfarm, där man kunde klappa älgen Frans. Tog en lite fika paus och sträckte på benen, som vi förövrigt gjort ett antal gånger innan. När vi kom till Kiruna, handlade vi lite middag på Coop. Men var skulle vi äta den? Vi satte oss i bilen och körde vidare mot Nikkaloukta, där vi senare hittade en fin rastplats. Kom sedan fram till Nikkaloukta efter 92,5 mils körning! Det tog ca 12 timmar inklusive pauser. Var ganska slut efter dagens körning, så vi bestämde oss för att sova i bilen. Sagt och gjort, vi vred ner bilstolarna och slumrade in så gått det gick. Vi är en bra bit norr om polcirkeln och här uppe är det fortfarande ljust på natten, till skillnad för hemma. Vaknade vid 3-4 tiden av att jag frös. Bilrutorna hade immat igen rejält. Kollade på bil termometern. 4 grader! Burr, har satt vi i tunna tröjor i bilen. Det var bara att sätta på sig varmare kläder.
På morgonkvisten började vi vandra mot Kebnekaises fjällstation. Det är en vandring på 19 km, men man kan korta av sträckan med ungefär 6 km, vilket vi bestämde oss för att göra. Stigen från Nikkaloukta mot fjällstationen är väldigt stenig, så att cykla, som vi tänkte göra först, är inte att rekommendera. Vi hade ringt innan och frågat. Det tog oss ca 1 timme att gå de 5.6 km till Ladtjojaure, där båtleden startar. Vi missade den första båtturen kl 9.30 med 5 minuter, så vi fick vänta 55 minuter till nästa tur. Det var helt underbart att ligga i solen vis den spegelblanka turkos färgade sjön med Kebnekaise och Tuolpagorni i bakgrunden.
I väntan på kapten
Vi var några vandrare som klev ombord båten som tog oss närmare målet. Det gick väldigt långsamt tyckte jag, men det visade sig komma gå mycket snabbare senare, då vi kom in i älvdelen. Kapten varvade upp vattenjet motorena och det blev en rolig färd med snäva kurvtagningar och sandbankar bara någon meter från båten. Turen tog alldeles för snabbt slut, så efter ca 20-30 minuter kom vi fram till bryggan, där ett gäng vandrare väntade på att få ta båten tillbaka.
Vandringen gick vidare de nästkommande 8 km, vilket tog ungefär 4 timmar. Vi vilade ett antal gånger, samt bytte skor med varandra. Tur man har samma storlek på fötterna. På ett ställe hittade vi ett mycket fin rastplats med utsikt både över fjällen och även ner i dalen. Eric somnade brevid mig i riset, medans jag njöt av utsikten. Efter ca 20 minuter kom en älg gåendes längsmed älven. Jag viskade till Eric att älgen var lös. Jag lockade på älgen och den stannade upp och tittade mot oss men såg oss inte. Den beslöt sig att gå närmare oss och passerade oss på ungefär 150m. Riktigt roligt.
Lata dagar?
Vandringen fortsatte mot fjällstation och vi passerade Tarfalabron. Forsen under var strid och vattnet grågrumligt. Iskallt vatten från glaciären. Rastade och åt lite lunch. Fötterna var ganska mör men det gick bra trots allt. Efter 1 km kom vi fram till fjällstation. Mycket folk som gick runt i sandaler. En del satt och läste böcker i solen. Känndes inte riktigt fjällmässigt, så vi vandrade på i ytterligare 2 km mot Tuolpagorni, där vi slutligen slog läger. En mycket skön och varm eftermiddag med vidunderlig utsikt över dalen samt bergen runt omkring. Låg och latade oss i solen. Tack och lov var det nätt och jämt någon mygga i närheten.
Vårat basläger
Solnedgång bakom Tuolpagorni
Eftersom vi skulle upp mycket tidigt dagen efter lade vi oss redan kl 19. Det tar enligt uppgift 10-15 timmar att ta sig upp till toppen och tillbaka. Från fjällstation till toppen är det 7,5km enkel tur. Nu var vi redan 2 km närmare målet, så vi hoppades vara tillbaka inom 10 timmar. Oj vad fel vi hade. Men det tar vi senare. Vi startade vandringen 04.30 efter att intagit lite frukost. Efter ca 1 km kom vi in i dalen vi Tuolpagorni och det började gå uppför. En stenig och brant stig med en fors nedanför med glaciärvatten. Efter några kilometer uppför flackar det ut och där möts flera bäckar. Där vadar man över på lämpligt ställe (1200m) och följer sedan rödmarkerad led på skrå upp mot Vierramvare från 1450m till toppen på 1711m. Upp mot toppen är det riktigt brant.
Sten och åter sten på väg upp mot Vierramvare
På väg uppför Vierramvare
Därefter ska men ner i Kaffedalen på 1520m för att sedan vandra upp på Kebnekaise. Längst ner i Kaffedalen finns det lite vatten man kan fylla på flaskorna med. Sedan är det i det närmaste bara smutsig is man kan få tag på. Vi passerade nya toppstugan på Kebne som ligger på 1880m för att strax efter börja plana ut mot toppen. Topplatån är ganska flack på Kebne men efter en stund ser man toppen som består av glaciäris. Isen är hård och så här i efterhand önskar jag att vi tog med stegjärnen. Det var några före oss upp på toppen trots att vi gick så tidigt. Vi hade till och med redan mött några som var på väg tillbaka. De hade startat kvällen innan och tillbringat natten där uppe. Vi använde de nyinköpta vandringsstavarna för att hacka ut lite fotsteg så att vi kom upp på toppen. Mycket läskigt för hade man halkat och åkt ut över kanten på baksidan av toppen hade man fallit mycket långt ner utan stopp. Vi nådde toppen kl 10.15. Det hade tagit 5h 45m till toppen.Inte så farligt det borde ju gå snabbare hem. Jo visst....
Kebnekaises sydtopp 2104m
Eric på väg upp
Utsikten från toppen
Eric på väg ner från toppen
Vi stannade på toppen och njöt av utsikten. Tog fram köket och smälte lite snö så att vi kunde göra lite välbehövlig mat. Vi satt ganska nära branten ner mot Rabots glaciär. Man tordes inte gå speciellt nära kanten då det var loträtt ner ca 600m!
Eric väntar på att få hett vatten till maten
Efter att ha intagit lite välbehövlig mat och fått vila benen lite började vi vandra tillbaka. Vi passerade den gamla toppstugan och fortsatte ner efter rödmarkerad led. Efter en stund såg vi inte några markeringar längre. Vi funderade på var vägen var men såg sedan några vandrare komma upp för berget ca 500 meter längre västerut. Märkligt vad fort det går att tappa bort sig, trots väl markerade stigar. Gick hyffsat bra att komma tillbaka ner till kaffedalen. Men vilken dryg väg det är, när man sedan ska upp igen för Vierramvare. Vi tankade mera vatten och tog en paus. Där var säkert 20 andra vandrare nu på väg upp till Kebne. En del frågade lite om hur långt det var kvar och vi pratade en stund med ett antal personer. Vi fortsatte tillbaka. När vi kommit upp ca 50m högg det till i mitt högra knä. Kunde knappt gå. Shit, vad ska vi göra nu. Kunde knappt gå. Fick tillbaka den andra staven av Eric och kunde stappla mig tillbaka. Det skulle visa sig ta en väldigt lång tid att ta sig hem igen. Efter vi kommit över Vierramvare och ner igen på baksidan fanns det lite snö vi kunde gå ner för. Tordes inte åka, då knät var helt paj. Några finländare åkte ner i något som såg ut som små rådelbanor, där andra åkt innan. En farbror såg att vi gick den vägen, så han kom ner från stenskravlet och gick också ner. Det skulle visa sig att han tappade fotfästet och gled ända vägen ner. Finländarna stog och apploderade högt när han kom ner.
Farbrorn som drattade på rumpan och finnen längst ner som en liten prick
Brant!
Vi kom fram till tältet efter en mycket långsam vandring tillbaka som tog 7h 15min. Dessutom hade jag fått ett rejält skavsår på vänster häl, eftersom man gått snett och belastat det andra benet. Kröp in i tältet och skulle göra lite mat. Eric åt lite nötter och jag tog några knäcke mackor.....sedan somnade vi! Blev ingen mat där inte.
Vi vaknade efter ca 12 timmar och började packa ihop tältet för att vandra till fjällstationen 2 km bort. Knät värkte som bara den, så vi skulle se om det fanns plats på helikoptern tillbaka till Nikkaluokta. För att vandra tillbaka de 19km var inte att tänka på. Vi hade tur. Vi fick de 2 sista platserna för denna dag. Vi hade en hel del tid kvar innan det var dax att flyga, så vi relaxade på fjällstationen i de sköna sofforna.
Skönt på altan i solen
Vi åt lunch på restaurangen och njöt utsikten. Vi satt ute och ordnade till packningen, då ett äldre par kom. De hade gamla ryggsäckar precis som min gamla 80-tals rygga. Härligt att se att det används fortfarande, trots att det är tunga saker. Fick ett Compeed skavsårs plåster av herrn och hälen blev bra samma sekund som det åkte på. Magiskt! Det är en måste sak som ska med på packlistan. Appropå packning och vikt. Jag såg en kille som slet med en ryggsäck upp för en backe. Den kan inte varit lätt! Sedan hörde jag flera som pratade i uppehållsrummet som hade packningar på 25kg! Min rygga vägde 11378g plus mat för 4-5 dagar på 3489g (Totalt 14867g).
Kl 16.50 var det incheckning till helikoptern med en liten säkerhets genomgång. Eric fick sitta brevid kapten. En ung tjej som flög helikoptern.
Kallaxflyg
Eric på första parkett
Piloten och Eric
Efter att tagit en väl behövlig dusch i Nikkaluokta så började vi våran resa hem. Stannade till i Kiruna och åt lite middag. Sedan vidare mot Gällivare. Samhällena är uppbyggda på gruvdrift där uppe. Vi passerade infarten till Aitik gruvan (dagbrott) där det fanns en skylt av en truck som var skalenlig. De är stora maskiner.
Bilder
Senast uppdaterad den Onsdag 03 augusti 2011 20:17
