Hade en liten utflyckt med jobbet igår till Drömgrottan. Mattias och Christer och hans grabb var tyvärr de enda som kunde komma. Dessutom kom också Andreas och Joakim med. Joakim är den person som har utforskat grottan mest. Det blev en riktigt trevlig kväll, som börjades med lite korvgrillning.
Drömgrottan är hittills Västernorrlands längsta grotta med sina ca 178m och även Medelpads landskapsgrotta. Joakim visade den nedre delen av grottan som jag inte hade varit i, för att sedan krypa i den övre delen. det är några riktigt trånga passager under vägen. Vi kom fram till att den smalaste är faktiskt utgångshålet. Den känns dock inte så farligt, då man redan nästan kommit ut. Dock finns det några trånga hål i börjag, som man måste ta av hjälmen för att komma igenom. Händerna först! Joakim visade också lite nya gångar i det övre systemet som jag inte heller kännde till förut. Finns lite genvägar kors och tvärs där inne. Blev väldigt förvånad av att se så många Nässelfjärilar sitta i taket inne i gråttan. På ett ställe räknade jag till 7 stycken. De satt och "sov". Kan det vara så att de övervintrar där inne? Gott om spindlar var det dessutom. Källarspindel eller grottspindel som vi kallar dem (Meta menardi), satt lite var stans. Fann även en gammal stock inne i grottan som var täckt av svampmysel. Påminnde lite som myselet som vi såg i Korallgrottan. På väg ut ur grottan höll jag på att sätta handen på den största spindel jag sett. Den kom krypandes längsmed en sten. Sista hålet ut, ska tas med ryggen mot klippan. En sista utandning och man är ute. Det är bra att man inte fastnar, för då kan det vara svårt att andas in igen. Nä, riktigt så farligt är det inte, bara nästan.
Janne, Anna, Eric och hans simmarkompisar Samuel och Jakob tog en tur till Alstaforsen i Ljungan. Där gjorde vi en Zip-line eller en s.k. Tyrolean traverse. Hade riktigt skoj. Behövde dock spänna upp repet lite, men det hjälpte inte så mycket. Vi blev alla tokblöta. Men grabbarna har ju vana av det :)
Senast uppdaterad den Söndag 09 augusti 2009 15:26
Bodagrottorna
Skrivet av Jan Lundström
Fredag 24 juli 2009 08:58
Eric och jag tog en tur till Bodagrottorna för att utforska dem vidare. Vi började med stora ingången och geggade ner oss rejält, då den var blöt och kladdig. När vi kom upp mötte vi Alf Sidén tillsammans med Hudiksvalls Tidning. Alf är en erfaren och känd speleolog. Vi pratade länge och blev intervjuad av tidningen. Tror vi kommer med där. Vi ska hålla utkik. På kvällen grillade vi lite Entrecóte och satt och myste vid grillhinken i värmen den gav. Detta var även premiären för att sova i hägmattan. Riktigt skönt var det och man vaknade utvilad. Vaknade lite på natten då det regnade lite, men vi var torra i alla fall. Mycket turister har varit upp till grottan, en del med lampor. Har guidat lite i grottorna och lånat ut hjälmen, då de har saknat huvudbonad.
Eric och jag var ner i "Valens gap" En lodrät nerstigning på ca 7m. Riktigt häftigt. Riggade rep och stege så att vi skulle komma upp igen. Denna är nog den läckraste grottan i systemet.
Några dagar efter vi kommit hem från Norge, bokade vi en guidning i Korallgrottan i Ankarvattnet. Det fanns platser kvar enligt turistbyrån i Frostviken. Lite snabbt fixade vi också en stuga på Ankarvattnets vildmarkscamp. Mycket trevligt ställe. Vi hade lite tid över innan middagen, så vi tog bilen upp på fjället och enligt ryckten är den högst belägna vägen i Sverige. (Undrar hur det är med Flatruet?). Hur som helst hamnade vi på den högsta punkten 876 m.ö.h. Hittade lite trevliga vattenfall på vägen tillbaka. Det syns att det är smältvatten från de snöbelagda topparna. Isande blått. Senare på kvällen fick Anna rida lite på hästen de hade där vi bodde. Hönsgården fick också besök.
Vandringen mot Korallgrottan började vid 10 tiden. Det är en vandring på 4km upp till grottan. Våra mycket trevliga guider, Tove och Ola, berättade lite om växter och vad man kunde göra med det. Halvägs blev det en liten rast vid en fjällbäck, där vi drack lite uppfriskande vatten på våra knän. När vi kom fram till grottans "utgång" blev vi bjudna på fika, för man behöver energi om man ska krypa i underjorden. Grottoveraller, hjälmar, lampor, handskar och allt annat som en speleolog behöver, delades ut. En lättare vandring till ingången gjordes. Vi klev ner i mörkret och kylan. Närmare bestämt, så är det 4 grader i grottan året om. På vissa ställen fanns det dock is kvar i grottan sedan vintern. Vilken underbar grotta. Det är våran första s.k. karstgrotta. Det betyder att vattnet har löst upp kalken i berggrunden och skapat tunnlar i berget. Man ser hur vattnet har forsat fram i tunnlarna och i vilken riktning, genom att titta på det vågformiga mönstret i berget. Stalaktiter, stalagmiter, korallformationer, "bacon" och annat intressant fick man se i grottan. På ett ställe hade vattnet till och med "runnit" i uppförsbacke. Vilka krafter. Vi gick igenom ca 800m av den 6 km långa grottan. Man ville se mera, men en tur på ca 2,5h är tillräckligt. När vi kommit i dagern, så fick man duscha av sig all smuts i vattenfallet. Iskallt fjällvatten rann ner längsmed ryggraden. Brrrr. Tur att vi hade tagit med oss extra T-shirts. Där var man rutinerad. Uppe vid stugan väntade sedan en smaskig lunch som slank ner hur lätt som helst. Kaffet stog på brasan. Riktigt mysigt. Senare på kvällen tog vi oss ett dopp i sjön. Mycket klart vatten, och naturligtvis iskallt. Vi är ju i fjällen.
På väg hem mot Sundsvall stannade vi till vid Brackåfallet. En fin canyon där ett vattenfall skär genom skifferlagren. Man skulle kunna fira sig ner från över brackåfallet och vandra nedströms. Det kanske vi gör nästa år. Likaså även grottan i Bjurälven. Vi har en del kvar att upptäcka i Ankarvattnet.
Idag var Cina och Janne och klättrade den röda via ferrata leden på Skuleberget. Det var 1a gången för Cina. Det var lite kämpigt, men det gick alldeles utmärkt. För Janne var det 3e gången och alltid lika roligt men jobbigt. Åskan kom precis när vi nådde toppen på berget. Åt en god lunch i toppstugan och vandrade sedan nöjda hemåt längsmed stigen.
Uteliv
